- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
116

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 8. En ny bundsförvandt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 116 —

»Ja, det lofvar jag.»

»Godt! Då är förbundet slutet och ni reser redan i
afton. Men ni behöfver inte skynda er så värst, ty jag har
mina skäl för antagandet, att Ström och Ek ännu uppehålla
sig här i närheten. Sade han någonting åt er derom, då
han band fast er vid soffan?»

»Nej, han sade bara, att vi nog snart skulle träffas.»

»Hur vet ni, att han tänkte sig till Gäbrisweiler?»

»De sade det själfva. Jag tror det var Ek, som
nämnde det.»

»Godt! Ha de själfva sagt det, kunna de ju ej förvåna
sig öfver att träffa er der. Alltså reser ni dit och inväntar
dem. Skulle han inte komma utan ändå falla i våra
händer, så får ni er lön ändå. Men han springer nog inte i
famn på oss, tänker jag. Men en sak till, svara mig
sanningsenligt på ett par frågor. Vet ni, om Ek och Ström
haft något att göra med inordet på advokat Elliot?»

»Visst, det var Ström, som mördade advokaten.»

»Har han tillstått det för er?» Fru Ranko sprang upp
och fattade Lotta i armen.

»Ja, de talade bägge om saken. Ek sade, att advokaten
spelat dem ett puts, som de betalt med ränta.»

Räfven tyckte händerna mot de bultande tinningarna.

»Min aning bedrog mig inte! Han är mördaren! Men
under fallbilan skall han sluta, den usle, eländige mördaren!
Jag ger mig ej, förr än hans hufvud faller!»

Röda Lotta såg nästan bestört på Räfvens bleka ansikte,
i hvilket hennes själsrörelse afspeglade sig.

Så snart hon lugnat sig frågade hon, huru Röda Lotta
kunnat förirra sig ända hit, och hvar hon fått de der eleganta
kläderna ifrån.

Den tillfrågade dröjde ett par ögonblick, innan hon
svarade:

»Nå, jag måste väl säga er hela sanningen. Dem har
jag fått af en rik herre, baron Rompella.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free