Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 5. I fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 72 —
»Stopp!» sade Ström. »Så hastigt går det inte. Det
få vi allt resonnera om först.
»Misstror du mig, baron?» smilade hon.
»Det skall jag svara dig på, när jag får veta, hur du
kommit hit».
»Blef du inte huggen jämte ett dussin andra vid en
razzia. Du skylldes visst för ett litet tillgrepp, som skulle
rendera dig två år».
»Riktigt ja, men ser du den kärleken, -—det finns
förälskade poliskonstaplar också, och en sådan hjälpte mig ut».
»Det måste du berätta!» skrattade Ström.
»Det är snart gjordt!» Jag skulle föras från
vaktkontoret och ned till Myntgatan och jag hade en konstapel som
hedersvakt. På hans blickar och ord kunde man se, att
ynglingen var förälskad — en poliskonstapel har ju också
mänskliga känslor ibland. Jag gick tätt vid hans sida och
snuddade då och då vid hans arm. Att börja med drog
han sig undan men sade ingenting. Det var på kvällen.
»Vill ni göra mig en tjänst?» sade jag slutligen så förföriskt
jag kunde. »Hvad då?» frågade han och stannade. »Jo)
låtom oss gå genom gränden här, der är inte så mycket
folk. En och hvar kan ju råka i olycka, och det vore
tråkigt för mig, om någon kände igen mig, ty jag är oskyldig,
det svär jag på». — Han gjorde, som jag bad honom och
frågade efter en stund. »Ni bor ju här i närheten?» — »Jo»,
suckade jag, »vi äro snart der». Sedan teg han en stund,
hvarpå han frågade, om jag bodde ensam der. »Ja», svarade
jag »och jag skulle så gärna vilja gå upp ett ögonblick och
tala med min värdinna, som eljes inte alls vet, hvart jag tagit
vägen». — »Nej, det törs jag inte låta er göra». — Jag
svarade inte ett dugg, och vi fortsatte. Då vi passerade en
bakport sade jag: »Der bor jag» och såg på honom med en
blick, som han lätt kunde förstå. — »Låt mig gå in i mitt
rum och hämta litet tvätt!» — »Nå, låt gå då, jag måste
dock följa med, men ingen får se oss.» — »Hjärtligt tack»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
