Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 1. I Glarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6 —
erfara något om Madeleine Förster här. Kanske hon har
några släktingar i lifvet?»
»Nej, inga slägtingar, det vet jag säkert. Hon var fattig
och föräldralös, och bodde hos en väninna, då baronen lärde
känna henne. Och att han handlade mycket illa mot henne
det är säkert, men jag vill ej tala derom, nu då både han och
hon äro döda».
»Är man säker på, att äfven hon är död?»
»Ja, det kan man ju ej veta, men hon har varit försvunnen
under åratal, och det finns väl ingen, som tror annat än att
hon sökte döden och tog dottern med sig. Ingen har hört
något från dem, sedan de försvunno härifrån. Men det finns
här en gammal enka Jegli, som bor vid Långgatan, hon kan
kanske gifva er några underrättelser, ty det var baronessans
väninna, hos hvilken hon bodde, då baronen lärde känna henne».
»Tackar så mycket, då skall jag genast bege mig till
Långgatan; men först ville jag bedja er vara god och under dagens
lopp åt mig utfärda ett intyg, att ni vigt baron Hohenfeld och
Madeleine Förster i härvarande kyrka».
»Gärna! Hvart skall jag skicka intyget?»
»Till Hotel Continental, rummet n:o 16, om jag får be».
»Godt, det skall jag göra».
Baron Schönau tog afsked. På gatan kom en man fram
till honom och frågade:
»Nå, hur gick det?»
»Inte vidare. Jag måste leta rätt på Långgatan, der en
bekannt till baronessan skall bo, och der hoppas jag få veta
litet mer».
»Förbaskade spring!» utbrast Karl Ek, ty det var han,
som gjorde sin kamrat, den falske baron Schönau sällskap».
»Nå, så gå upp på hotellet, tills jag kommer!»
»Nej, det är jag inte lifvad för».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
