Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 13. Återfunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i93 —
Det var en poliskonstapel, som lade hela sin myndighet i
v-
rösten, då han barskt frågade:
»Hvad han I för er här?»
Gerda svarade ej, hon pekade blott på den vid hennes
fötter liggande, hjälplöse mannen.
»Full förstås?» röt polisen och böjde sig Öfver Brand, som
hört frågan.
»Nej, inte full», svarade han, »men tom. Så tom, att jag
svimmat af hunger, och räknas det till brott, så får ni gärna
häkta mig».
Polisen brummade några oförståeliga ord. Under sin
tjänstetid hade han bevittnat flera dylika fall, hvilka ej äro
allt for ovanliga i hufvudstaden, allrahelst inom de särskildt
for sin fattiga befolkning kända södra församlingarne.
»Hvem är han?» vände han sig till Gerda. »Och i hvad
förhållande står ni till honom?»
Gerda ryckte till. Hvad skulle hon svara? Om hon talade
om hela den nakna sanningen, hade de kanske att vänta en
sträng dom.
»Det är min fästman», svarade hon bestämdt, men slog
i detsamma ned ögonen.
»Er fästman, så, så!» upprepade konstapeln, i det han såg
Gerda i ögonen för att pröfva hennes sanningsenlighet. Hon
gjorde troligen intet dåligt intryck på honom, ty han vände
sig strax till f. d. ingeniören:
»Men här kan ni ju inte ligga kvar. Försök att resa er
upp, så skall jag’stödja er. Och går det ej, få vi väl hämta
en droska».
Dermed fattade han Brand under skuldrorna och reste
upp honom.
»Nå, ser ni, det går ju. Stöd er nu på mig, så skola vi
försöka att så småningom komma till stationen. Det är just
inte långt.»
Kampen om två millioner. ii. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
