- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
124

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 124 –

såg henne så dämoniskt skön, som han aldrig ens kunnat
drömma om.

Då han ej besvarade hennes fråga, for plötsligt en
misstanke genom hennes hufvud att hon stod inför en hemlighet,
en gåta, hvars betydelse hon ej förmådde fatta ännu, men som
hon dock måste lösa.

Hon tog Alfred, som fortfarande blott stirrade på henne
som på en öfverjordisk företeelse, i armen och drog in honom
i sitt rum.

»Hvad — vill du?» frågade han ändtligen, darrande i
hela kroppen.

»Så lugna dig», svarade hon, i det hon drog ned honom
bredvid sig på den röda chaiselonguen, »säg mig hur det
kommer sig, att du så der midt i natten var utanför min dörr».

Under det hon talade, smekte hon honom med sin mjuka
hand, dervid med en kvinnas kloka beräkning blottande en
del af sina behag, hvilket nästan bräkte honom ur fattningen.

»Ingenting, ingenting alls, fråga inte», stammade han.

»Nej, Alfred, du narras, säg mig uppriktigt, hvar du kom
ifrån, och dermed lade hon sin arm liksom på lek omkring
hans hals.

»Det kan jag ej säga dig», stönade han, i det han
försökte flytta sig från den sköna kvinnan, som med sin heta
andedräkt, som hon lät strömma öfver honom, nästan gjorde
honom från sina sinnen, men hon, som nu funnit, att det
verkligen var fråga om en hemlighet, tryckte honom allt närmare
sig. Hon var säker på att med sin skönhetsallmakt få honom
att förråda sig.

»Du vill inte tala om det för mig», hviskade hon. »Har
du glömt, hvad du sade mig för några dagar sedan, då jag
blodigt förolämpades af din far. Då hade du medlidande med
mig, i dag behandlar äfven du mig lika illa».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free