Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io5 —
’tf
Efter en stunds öfvervägande öppnade han dörren till
ytter-rummet och ropade på betjänten, hvilken dock först efter en
god stund behagade infinna sig; men Bark bannade honom ej
derför, det bevisade ju, att Fredrik till all lycka ej lyssnat.
Derpå sände han betjänten in till staden ett ärende, som ej
tålte något uppskof, och så hade han vägen fri.
»Nu bär jag ned henne genom trappan, som leder till
bakporten», tänkte han. »Der ser ingen mig och ej heller i
trädgården. Lägger jag henne sedan utanför staketet, och man
i morgon hittar ett lik der, så blifver det naturligtvis en sträng
undersökning, men ingen kommer naturligtvis att tro mig om
mordet. Det blir en okänd, som gått naturen i förväg, och
så är den saken klar».
Innan han bräkte denna sin tanke till verkställighet, låste
han ytterst noga igen kassaskåpet och stoppade nyckeln på
sig. Sedan lyfte han upp den liflösa kroppen och bar den
med stor ansträngning utför den spiraltrappa, som från hans
ytterrum förde ned till porten utåt bakgården, en port, som
sällan eller aldrig användes. De rostiga gångjärnen gnisslade,
då konsuln öppnade den, och det dröjde en god stund innan
han vågade träda ut på den mörka gården med sin börda.
Någon hade ju kunnat höra gnisslandet och af ren nyfikenhet
sökt utforska, hvad konsuln hade för sig derute. Men nej, ej
ett ljud hördes annat än vindens tjut.
Snabbt skyndade han öfver gården och lyfte med
ansträngande af alla sina krafter den liflösa kroppen öfver
staketet. Han skulle just vända åter, då han tyckte sig höra en
halflåg suck från den döda, tnen vid närmare eftertanke ansåg
han detta ljud blott som alster af sin upprörda fantasi. Han
böjde sig dock än en gång ned öfver liket för att vara riktigt
säker på, att han hört fel, och återvände derpå hastigt till sina
rum, sedan han omsorgsfullt stängt bakporten.
Han gick fram till fönstret och stödde sitt bleka ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
