Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 8. Framåt på brottets bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io6 —
så? Jo, din och min ställning. Lefver du inte uteslutande af
min nåd? Du har ju ingenting. Och först genom oss har du
fått en ställning i världen. Eljes hade du väl som en fattig
guvernant fått gå omkring och lära barn »A B C», och jag tror
inte du skulle gjort så synnerligt stor lycka med det heller, ty
af tjänsteanden fordrar man ödmjukhet, och det är en för dig
obekannt känsla. Hur kan du tänka dig, att Oskar skulle taga
dig till maka? Om du slänger bort din heder för ett fata
morgana, så är det ju tråkigt nog för dig, och efter en sådan
bekännelse har jag ju all rätt att visa dig ur huset. Hvad
du gjort är infamt och skändligt. Jag slungar dina egna ord
tillbaka i ansiktet på dig. Men för att vi för alltid skola få
ett slut på den här historien, så vill jag berätta dig, hvad
Oskar svarade, då jag en gång frågade honom om dig. »Emelie
är en tokstolla, som vill rulla sig i guld. Derför kastade hon
sina blickar på mig. Men af den galenskapen blir ingenting».
Se så der, nu äro vi på det klara med den här saken. Gå
nu upp på ditt rum och undvik för framtiden att röra vid
den. Oskar är intet objekt för dina lustar. För öfrigt
står det dig fritt att lämna detta hus, der man behandlar dig
så der infamt och skändligt».
En bitter ironi klang ur dessa konsulns hänsynslösa ord.
Hans råa och obildade karaktär lyste här fram, tydligare än
någonsin.
Emelie Stålsköld fann inga ord till svar på detta tilltal.
Hon sjönk ihop som slagen af en piska, och hela hennes kropp
skalf. Hvarje blodsdroppe hade vikit ur hennes ansikte, och
hon bet sig i läpparne, så att blodet strömmade om dem.
Hon hörde och förstod hvarje ord, vände sig sedan bort
och vacklade mot dörren. Hon måste dock stödja sig mot
väggen för att ej falla, då hon tumlade ut.
»Jag skulle gå upp i klubben i afton», sade Bark kallt, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
