- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
196

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 18. Missräkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— ig6 —

kladd i en förtjusande hemmadräkt, som förträffligt framhöll
hennes junoniska gestalts förtjusande former.

»Oskar — är det du?» utbrast hon, skenbart öfverraskad.
»Det passar bra, kom in en stund till mig, om du har tid.
Jag har något att tala vid dig om», fortsatte hon med
vibrerande stämma.

»Du gör mig nyfiken, Emelie, men jag har ondt om tid
just nu».

»Kom!» sade hon och gick fore in.

Båda försvunno in i den lilla budoaren, sedan Emelie stängt
dörren och släppt ned portièren.

Emelie tog plats på en chaiselongue och bjöd Oskar en
stol bredvid sig.

»Det var en rysligt högtidlig min, du sätter på dig»,
skrattade han, »säg ut, hvad du har på hjärtat!»

»Skämt åsido, Oskar. Svara mig blott på mina frågor.
Förhållandet oss emellan är väl tämligen klart. Eller ångrar
du, att du en gång tog mig i dina armar och svor mig evig
kärlek?»

»Hvad tänker du på? Och hvarför frågar du så? Har
jag ej gifvit dig tydliga bevis på, huru stark min kärlek är?»

»Nej, det är just bevis, jag önskar. Jag bröt med
Konrad, derför att jag älskar dig, endast dig. Det talade jag om
för dig, och har sedan dess väntat på underrättelse om, att
du också skulle slagit upp din förlofning med Stina, hvilket
du ej ännu besvärat dig med. Af tants och farbrors miner
och uttryck har jag funnit, att de ej veta af vår förbindelse.
Jag har bedt dig, att själf få berätta dem vår lycka, men du
har förbjudit det. Nu vill jag endast veta, huru den närmaste
framtiden skall gestalta sig. När skall vår umgängeskrets få
veta, att du ämnar hemföra mig som din maka?»

Bark bet sig i läppen. Han befann sig i en obehaglig
klämma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free