Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Förloradt spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- 176 —
Bark hade knappt lämnat Gerdas rum, förr än hon stängde
fönstret och mera föll än satte sig vid ett bord, tankfullt
stödjande händerna mot hufvudet. Det var inga ljusa utsikter,
som tedde sig för henne. Nu skulle hon naturligtvis på Barks
begäran blifva utkastad af värdinnan. Men bättre förekomma,
än förekommas! Alltså — hellre själf fly, än blifva utmotad i
den mörka natten. Hon hade ju härifrån ej långt ut till
Brunnsviken, på hvars botten hon kunde ligga ostörd, tills någon
hittade henne och förde henne till bårhuset. Men hvad gjorde
det, då var hon ju redan död!
Under det Bark ännu underhandlade med enkan, tog Gerda
hatt och kappa och skyndade ut. Utan att blifva sedd af
någon, nådde hon gatan. Luften var kall, men angenäm. Utan
rast och ro ilade hon framåt — framåt till evighetens sköte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
