Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. En sorglig upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9i —
Hon skakade nekande på hufvudet.
»Nej då. Men hvad skulle du hos pappa — om inte —?
Oskar, jag skall vara dig tacksam härför under hela mitt lif,
ja, för evigt!» halfhviskade hon, i det hon klamrade sig fast vid
honom.
En obehaglig känsla bemäktigade sig honom. — Modern
kunde ej tillbakahålla ett stönande. — Hastigt gjorde han sig
fri från Gerda.
»Jag har så brådtom bort. — Vi ses igen!» och dermed
lyfte han på hatten och skyndade sin väg.
En lång stund blef det dödstyst.
»Gerda», kom det slutligen öfver moderns bleka läppar.
»Hvad har blifvit af dig?»
En hel ordström ville tränga sig öfver den unga flickans
läppar till svar på denna fråga. »Men nej, han, som ensam
förmådde gifva henne den högsta lyckan, han skulle också säga
det förlösande ordet.»
»Vänta litet bara, mamma, bara litet till», hviskade Gerda,
hvarpå hon gick in till fadern, som vid hennes inträde
skyndsamt stoppade brännvinsflaskan, tröstaren i all sorg, under
täcket.
»Pappa», sade Gerda med darrande läppar. »Har han
talat vid dig?»
Sten stirrade på henne utan att svara.
»Och du ger väl ditt bifall?» fortsatte hon.
»Bifall?» O, hvad den brutna armen värker! Och det är
slut med all arbetsduglighet för honom!
»Ja, ja visst!» framtvang han, vände sig på sidan och
stirrade i väggen.
»Ännu är han ond», sade Gerda till sig själf, »men det går
väl snart öfver —»
Morgonen derpå kom Brand. Helt plötsligt hade han
blifvit uppsagd, på grund af »uppviglingsförsök bland arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
