Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra enda ungherre-connaissancer äro Doctor
Lindhagen och Herr Bönche. Alla dagar, kl. ett
promenerar jag, efter badet, ensam i parken, ty
Rosa är ordinerad alt hvila sig. —
På en tid har jag märkt att dessa herrar äfven
promenera kl. ett, men efter hvad, — det vet jag
ej; de utgöra då mitt lif-garde, den ena till höger
och den andra till venster om mig. Det roar mig
att coquettera med dem begge och inbilla dem
alt hvardera är mest observerad; men det är
svårt att få conversation till trio, ty den ena talar
bara Tyska och den andra vill ej tala annat än
Svenska. Ibland hviskar jag en fras till den ena
som den andre ej märker, och så tvertom;
hvardera småler förnöjd och ser så triumferande ut.
Men det behöfs mycken présence d’esprit af mig
för alt tråden till denna qvistiga conversation ej
skall brista; endera får till slut alltid dra sig ur
spelet, — jag har märkt att det mäst varit
Lindhagen. —
Det är en kuriös hazard att jag alla
förmiddagar möter Bönche, när jag går ut ensam, och lika
kuriöst är, alt hans väg alltid bär åt samma håll.
som min. Den såkallade Herr Bönches Skugga
följer alltid med honom som ett sorts förklä, men
spelar fullkomligt La Muette’s röle, under våra
långa, lifliga conversationer. Dessa absorbera oss
så, ibland, att vi glömma mattimmen; men då
blir det förskräckelse och brådska utaf, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
