Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Tvistemål eller civilprocess - Om bevisning inför rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1212
att han gjort gällande en invändning, för vilken han är
bevis-skyldig*.
I. Beträffande domstolens ställning till bevisföringen gälla
olika regler för tvistemål och brottmål.
/ tvistemål anses domstolen i allmänhet icke vara befogad att
föranstalta om någon bevisning, utan är det parternas ensak att
åstadkomma den bevisning, de akta nödigt.*"
Från nu angivna regel finnas dock vissa undantag.
Domstolen anses sålunda berättigad att inkalla parterna till personligt
förhör (R. B. 15:1.) Domstolen äger vidare, oberoende av
yrkande från part, att anställa syn å lös eller fast egendom, varom
tvisten rör sig, att ålägga part edgång, att tillkalla sakkunniga
personer för att yttra sig i målet, att taga hänsyn till notoriska
fakta (se det föregående, sid. 1194), samt att infordra
huvudskriften (originalet) till en förut endast i avskrift företedd
handling (R. B. 14:4), varjämte domstolen har att genom frågor
till av parterna inkallade vittnen söka utröna, huruvida något jäv
(hinder att vittna) emot dem förefinnes. (B,. B. 17: 13.)
Slutligen är att märka, att domstolen äger att fritt tillgodogöra
sig den bevisning, som parterna i rättegången åberopa.
Domstolen äger sålunda tillfråga vittnen även i andra punkter än dem,
som parterna önska få utredda, ävensom att ånyo inkalla redan
avhörda vittnen samt att ställa vittnen till förhör mot varandra
(konfrontera dem).
/ sådana tvistemål, där parterna sakna förfogande-
(dispositions-) rätt över tvistens föremål (jfr. det föregående, sid. 1194),
har domstolen att tillse, att en fullt tillfredsställande utredning
* Domstolens nu angivna ställning till bevisföringen sammanhänger med
domstolens ställning över huvud taget i tvistemål. I fråga om denna
domstolens ställning tillämpar svensk rätt den s. k.
förhandlingsmeto-den, enligt vilken domstolen har att grunda sin dom huvudsakligen på den
utredning i målet, som av parterna åstadkommes. Detta betager emellertid
icke domstolen rätt att utöva en mycket omfattande s. k.
processledande verksamhet, vilken visar sig i tillsynen över, att de regler för
rättegången, vilka äro givna i ett allmänt intresse, upprätthållas, ävensom att
ordning och skick iakttagas inför rätta, samt att icke domstolens tid
onödigtvis tages i anspråk under rättegångsförhandlingarna. Domstolens
processledande verksamhet visar sig även däri, att domstolen bestämmer den
ordning, vari parterna få yttra sig, samt såsom särskilda mål handlägger
rättsanspråk, vilka obehörigen sammanförts i en och samma stämning,
ävensom förenar till ett mål rättsanspråk, vilka höra tillsammans, men
genom olika stämningar anhängiggjorts, samt förhindrar parterna att
andraga vad som icke hör till saken och avslutar förhandlingarna i målet,
när detta av domstolen anses vara tillräckligt utrett, o. s. v.
Även för fastställandet av tvistens föremål äger
domstolen vidtaga nödiga åtgärder, vilka kunna bestå t. ex. i lämpliga frågor
till parterna angående vad dem emellan är stridigt eller i föreskrift om
framläggande av skriftliga handlingar, som tjäna till utredning i målet,
O. S. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
