Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om klander å fång till fastighet och om hemulsskyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Den avlåtare av fast egendom, vilken hemulsskyldighet
åligger, benämnes hemidsman.
Om nu en person av en annan genom sådant fång, som, enligt
nedan angivna regler, medför hemulsskyldighet, förvärvat fast
egendom, samt detta lians; fång sedermera av en tredje person
klandras, äger förvärvaren rätt att i den mot honom
anhängig-gjorda klanderprocessen instämma sin hemuls man, d. v. s. den,
av vilken han förvärvat egendomen, med yrkande, att denne skall
i hemul stånda.*
Den sålunda instämde avla tåren kan därefter, likaledes, i
klanderprocessen, instämma sin fångesman, ock denne åter sin o. s. v.,
allt med påstående om skyldighet att stånda i hemul.
Då vederbörande sålunda instämmer sin fångesman, säges han
leda till sin man.
Ändamålet med ifrågavarande förfarande är dels att erhålla
biträde i rättegången, dels ock, därest på grund av klandrets
gillande talan om ersättning’ och skadestånd, på sätt nedan sägs,
anhängiggöres mot hemulsmannen, denne icke skall kunna
invända, att något under klanderprocessen blivit försummat, som
kunnat föranleda till klandertalans ogillande.
I följd härav torde man få anse, att den, som försummat att
i klanderprocessen instämma sin fångesman, icke äger rätt (itt
sedermera, om egendomen tillerkännes klandraren, av
hemuls-mannen, fordra, ersättning och skadestånd av det slag, varom
längre fram vidare skall talas. Varken den, mot vilken klandret
anställes, eller de föregående ägarne av egendomen böra sålunda
underlåta att »leda var till sin man». Har hemulsman
medarvingar, som jämte honom äro hemulsskyldiga, har han att själv
instämma dem.
Bestrider en instämd fångesman, att han är hemulsskyldig,
åligger det den, som instämt honom, att bevisa detta. Denna
bevisning betecknas i lagen med uttrycket »till hemul hindar.
Den sålunda, instämde hemulsmannen har att antingen:
a) framhäva sin fång es man, eller ock
b) med, vittnen styrka, att han själv genom laga fång förvärvat
fastigheten.
Kan han icke fullgöra någotdera av detta, säges han »åt hemul
brista». Att en hemulsman sålunda brister åt hemul inverkar
på hans skyldighet att utgiva skadestånd (se nedan) och är
tilllika belagt med böter av sex daler (tre kronor).
Om åter fångesmännen kunna försvara förvärvaren mot
kland-rarens anspråk och följaktligen bibehålla förvärvaren vid
egendomen, sägas; de kunna »hemula».
* Stämningen å fångesmannen skall sålunda uttagas vid den domstol,
där klandermålet är före, och fångesmannen skall stämmas att såsom
hemulsman svara i själva klanderprocessen.
Advokaten.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
