Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om föräldrar och barn - Om barn utom äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
B. Omvårdnad och förmynderskap.
Enär föräldrar till barn utom äktenskap oftast icke leva
samman, måste omvårdnaden om sådant barn anförtrotts åt en av
föräldrarna. Att det i detta fall blir modern, åt vilken
omvårdnaden om barnet i första hand anförtros, är självfallet, och
hon äger jämväl utan förordnande rätt att vara barnets
förmyndare* (§2).
Emellertid har den nya lagen om barn utom äktenskap, på
samma gång den fastslagit moderns företrädesrätt till vårdnad
och förmynderskap, anvisat fall, då fadern eller annan person
lämpligen borde ersätta modern i fråga om dessa skyldigheter.
a) Kunna föräldrarna enas om, att fadern skall träda i moderns
ställe, skall fadern, på anmälan, av rätten för ordnas till
förmyndare, dock allenast under villkor att han efter prövning av
domstolen befinnes därtill lämplig.
b) Finnes modern ej vara lämplig att hava omvårdnad över
barnet eller dör hon, har rätten att i hennes ställe till
förmyndare förordna fadern eller annan person.
Änskönt modern i regel torde vara lämplig att förestå barnet,
kan det givetvis tänkas fall, då så icke är förhållandet och då
vårdnaden, även mot hennes vilja, bör fråntagas modern.
Lagens mening har emellertid uppenbart varit, att vårdnaden icke
får fråntagas modern, utan att hon verkligen är olämplig, icke
blott och bart därför, att hon är mindre lämplig (än t. ex.
fadern). Ehuru det visserligen kunde synas böra vara en
självklar sak, att, då modern icke befinnes vara lämpad att
handhava vårdnaden om barnet eller dör, denna rätt utan vidare
överlämnas åt fadern, har dock lagen icke ansett det tillrådigt att
införa ett sådant stadgande. Det är på domstolens prövning
i varje fall det bör bero, huruvida fadern eller annan (exempelvis
moderns fader eller annan av mödernefränderna; om modern
ingår äktenskap med annan man än barnets fader, denne man),
skall omhänderhava vårdnaden om barnet.
Enligt stadgande i ärfdabalken (20:8) får den icke vara
förmyndare, som ej fyllt 25 år. Huruvida detta stadgande skulle
anses tillämpligt även beträffande föräldrars förmynderskap för
sina barn, har ansetts tvivelaktigt. Dock har det i varje fall
ansetts självklart, att, därest modern eller fadern icke uppnått
21 års ålder och således själv vore omyndig, han eller hon icke
kunde anses berättigad att vara förmyndare. Änskönt modern
sålunda på grund av sin ålder vore omyndig, har hon dock,
därest blott särskild förmyndare ej vore förordnad**, rätt att å
* Tiii hjälp och kontroll åt modern har lagen anvisat en särskild
barnavårdsman: se därom i annat sammanhang.
** Detta sker i regel icke, då modern får föra barnets talan och barn,
varom här lär fråga, ofta sakna egen förmögenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
