Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Valdemar och biskopen ha tänkt
att efter Dysieslaget allt var kuvat
och, se’n de allra sturskaste man hängt,
var avgrundsplan, som bispen ruvat,
förverkligad. Men annat folket tänker.
] varje sorgset öga hämnden blänker,
och vart jag kom man tryckte fast min hand
och bad mig hjälpa sig att ur vårt land
fördriva detta rövarfölje.
(Larmande bifall och vapenskrammel.)
Bröder!
Jag vet 1 följen mig, och jag vill bliva
den kraft som ena länken vid den andra löder,
när ondsint tvedräkt vill sitt spel bedriva.
Nu låtom oss besluta vad vi vilja
och vad som visligt är från dårskap skilja.
Vi strida emot tvänne hårda makter,
mot kungadömet och dess köpta vakter,
mot riddare i järn, som ta vår jord,
och ge betalning blott i våld och mord,
mot djurisk länsman, som vår sista skärv
i kraft av lag, som ingen gillat, stjäl,
och landet plundrar intill plog och härv,
att snart var bonde blir en lumpen träl.
Vi ha ej lust att lyda sådan kung
och lämna odlad jord åt legodrängar.
Vi ha ett frihetsarv att giva varje ung
och måste värna våra döttrars sängar. —
Det är ej mycket kvar av gamla seder,
då allt var byggt på frie männers heder,
och kungen var bland likar blott den främste,
och girig lätting ansågs som den sämste
Då prästen själv var aktad odalman,
och av sin högre visdom bärgning fann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
