Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d. s. k. enuckerna, vilka spelade en stor roll i den »rena lärans»
historia, och med giftbägaren, rännsnaran eller dolken avgjorde
mer än ett kyrkomötes beslut. Kristendomens vanmakt att
civilisera dessa tiders seder framgår tydligt till och med
av kyrkofädernas skrifter, såsom J. W. Draper uppvisar.
»Cy-prianus klagar över snikenheten, högmodet, lyxen och
världsligheten hos de kristna, prästerna och bekännarna ej undantagna.
Klemens av Alexandria utfar bittert mot lasterna i ett rikt och
yppigt kristet samhälle — lysande dräkter, guld- och
silverkärl, glänsande gästabud, förgyllda bärstolar och vagnar och
enskilda badinrättningar. Fruntimren höllo indiska fåglar,
me-diska påfåglar, apor och maltesiska hundar, i stället för att
hjälpa änkor och #faderlösa; karlarna hade en mängd slavar.»
Hr Svensson invänder måhända, att den »kristna idéen» ännu
icke hunnit verka i det gamla samhället. Nåväl, så hade den
haft tid att »verka» under de 800 år, som från Kristi födelse
föregingo Karl den »stores» bedrifter. Denne kraftfulle
representant för kristendomen »kristnade» som bekant Europa genom
dop en masse; när han kuvat ett folkslag, drev han det ut i
närmaste flod eller sjö för att vattenösas. Men om honom heter
det att han »antog träldomen som en politisk nödvändighet»,
och det var, enligt en av den »kristna idéens» egna förhärligare,
träldomen och kriget, som under hans livstid gjorde de små
jordägarnas ställning nästan omöjlig att upprätthålla och banade
väg för denna hastiga upplösning av hans rike, som inträffade
strax efter hans död». Och prästerna själva — vilken ställning
intogo de till slaveriet? En mycket karaktäristisk. De italienske
härtigarna, vilka ständigt legat i delo med kyrkan, anklagade
så sent som på Karl den stores tid biskop Hadrianus för att
hava sålt sina egna fria underlydande som slavar, till
sarace-nerna, och vid en undersökning i saken visade det sig, att
anklagelsen var sann. Och detta var intet enstaka fall. »Vid denna
tid», säger Draper, »pågick en mycket livlig slavhandel med
saracenerna genom judarna till vilka såväl präster som baroner
Jlxel Danielsson 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
