Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Extra ecclesiam nulla salus — utanför kyrkan ingen salighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Extra ecclesiam nulla salus — utanför
kyrkan ingen salighet
Den 13 september 1888
är paroll och lösen för det pågående kyrkomötet, som i denna
Bergströmska kvarstadstid värdigt representerar den svartaste
av all reaktion — den som bäres upp av statskyrkans
prästerskap och den »rena evangeliska läran». Redan av öppningstalet,
som hölls av ärkebiskopen, fick nationen erfara, vilken karaktär
detta möte ägde, och kunde därav alla sluta, i vilken riktning
det skulle komma att verka. Den som antagit, att även prästerna
till slut skulle angripas av tidens tand, lära sig begripa, att
en allena saliggörande, på en vidskeplig traditions grund
orubbligt kvarstående, alla reformkrav blint avböjande statskyrka
varit och blir en paradox i mänsklighetens utvecklingshistoria,
en utopi, som ständigt upplösts, ett försök, som alltid
misslyckats just genom mänsklighetens intellektuella och sociala
utveckling. Människoanden växer i längden ur alla slag av
tvångströjor, spränger icke blott alla föråldrade och förrostade
politiska system, liksom även när tiden är mogen de
materiella produktionssystemen, utan även sina egna äldre
åskådningar ifråga om förhållandet mellan henne och den värld, vari
hon lever, åskådningar, som vuxit fast i en yttre form — kyrkan
och fortbestå, till en början genom vanans makt, sedermera
genom bajonettens och battongens, långt sedan människoför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
