Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
lade och tjöt och gläfste på andra sidan viken, och
när vi försökte gå en bit, så hörde vi dom närmare,
och då stod vi stilla igen, och på det viset flyttade
vi oss in längre i skogen, där det fanns torra kvistar,
och Laban hittade en näver och satte eld på den och
sparkade ihop litet ris och kastade eld i det med den
där nävern, och sen så tog vi fram våra filtar och
rev ihop torr ved och ökade på elden och låg där
hela natten. Då var vi säkra, så länge elden brann,
men vi fick höra på musiken deras hela natten, och
det låter inte så precis vackert. Det är alltid som ni
vet minst fem som gläfser svagt medan dom övriga
sjunger, så att det är ett slags förbannat barbarisk
konsert, förstås, men det gör ingenting.
På natten föll det litet snö, och vi gick tillbaka
och tittade i våra spår, där vi gått förut, och efter
vad jag kan förstå hade dom nosat oss ganska tätt
i hälarna ibland.
Han sade att han varit gift med en indiankvinna
i tre veckor, men sedan hade hon blivit otrogen, och
när han ville spöa henne hade en av hennes bröder
stuckit honom i ryggen med en bordskniv, vilket
gjorde mer ont än om han stuckit dit en korkskruv,
påstod han, och han hade hämnats på det viset att
han skurit ett kors i pannan på henne med
pennkniven och strött snus i såret.
Frederick påstod att hos honom fanns inte mer
än ett själsligt lyte, vilket bestod i att så fort han
vart allt för full allt för länge tyckte han sig vara
ett eller annat djur. För närvarande var han
alldeles säker att om han söp i tre dygn skulle han
tycka sig vara en giraff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
