Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
röd bomullsklänning å satt framför kåtan deras å
tjurade. Men kära Petterson, sa jag, du menar väl
aldrig att vi ska göra allvar av det här? Jag var
bra full, å jag var nästan färdig att gråta, å
Petterson han skrattade å slog säj på knäna så tårarna
rann, å han sa, att nu var jag måg åt den store
hövdingen Bökande Tjuren, sa han, aldrig har jag sitt
en sån skojare förr! Men jag kravlade i väg så
långt bort i skogen jag kunde å sov länge, å sen
lunkade jag hem. Sen fick jag höra att alltihopa var
skoj av Petterson, å att han själv friat till den
där sköna Helena.
Nu, ifall nån är värd ett kok stryk, tänkte jag,
så är det den där Petterson. Men jag tänkte att
han får nog sitt, om han stannar länge hos Helena.
Å så en vacker dag kom Petterson hit opp å var sjuk.
Han påstod att dom försökt förgifta honom.
Det hade gått utmärkt så länge han hade
brännvin att ge gubben och så länge han inte rörde
flickan. Men när han gjort det, efter vad han sa,
så var de rätt ingående, hade det blivit hett om
öronen. Men han lugnade dom med att prata om
hur många hästar han hade, å till sist vart det
alldeles moltyst, ingen sa ett ord åt honom på två
dagar, inte flickan heller, annat än att hon
försäkrade att hon älskade honom. En morron
vaknade han och kände häftiga plågor i magen, å
då stack han med samma. Nu törs han aldrig visa
säj på trakten mer.
Det var nästan mörkt när Fred slutat denna
historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
