Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Gustavsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
— Var snälla barn och var tysta! Och med
munnen alldeles i nyckelhålet tillade han viskande:
— Pappa ska arrrbeta. Med nästan vingade steg
var han åter vid skrivbordet där han fortsatte sitt
papper. Barnskaran hade fått syn på en gubbe som
kom över gården, bärande en korg, och han hörde
hur de alla löpte ner för trappan som en stormvind.
Han skrev vidare. Då knackade det på dörren,
Felixina kom, han måste släppa in henne, hon satte
sig framför bokhyllan i korgstolen och började tala
om hushållspengar. Under tiden gav hon minsta
barnet di och satt med sina väldiga bröst helt
blottade. Den lille sväljde med glupsk fart och
grinigt ansikte, då och då görande en paus för att
mumla hotande. Gustavsson skrev:
EXCELSIORFÖRBUNDETS KURSSERIE NUM-
MER 108. Och därunder: Skapelsens
omätlighet. Sedan som underrubrik: Tiden. Vad är
tiden? Vad är rummet? Oändlighetens problem.
Angående hushållspengarna så upplyste han utan
att titta upp från papperet att han för tillfället
ej hade mera kontant än vad som behövdes för
resan till staden Bockköping, där han skulle öppna
Excelsiorförbundets kurs. Dörren öppnades nu
utan föregående knackning och gubben med korgen
stiger in, följd av barnskaran, som nu iakttar en
skygg tystnad. Felixina döljer sina bröst och
vänder sig bort varvid dibarnet börjar mumla allt
hotfullare.
Gubben: Jo jag är här med årmarna och
klossorna, om doktaren vill si på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
