Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Evighetsmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
ehuru han redan visste det svar han skulle få, det
evigt vanliga:
— Nää — det fattas lite — lite obetydligt, som
jag fixerar med just nu. Men ä han inte pampi?
— Jo, den är fin...
Längre fram på natten, när herr Martin skulle
gå upp till sig med ett paket tobak i handen,
erinrade han sig något och vände i dörren.
— Var det inte ett — amerikabrev jag skulle
skriva?
Urmakaren, som redan lagt sig på sin brits, såg
litet förlägen ut. Sedan satte han sig upp och
skrattade.
— Jag har ingen dotter i Amerika, sade han.
Jag har aldrig varit gift. Det var egentligen bara
det att jag tyckte jag ville visa — han vinkade mot
hörnet där evighetsmaskinen fanns — för det var
jul — och så — har jag aldrig visat den förr...
Herr Martin nickade farväl, förstod och försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
