Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Om vintern i de stora skogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VINTERN I DE STORA
SKOGARNA.
Nu vill jag berätta för eder om vintern i de stora
skogarna, hur det är när det sista brokiga lövet slitits
av och lagt sig ned på sin ojämna och stenhårda
bädd bland myrstackar och stelfrusen ljung för att
bli till jord igen och stå upp nästa vår i en svamps
eller blyg blommas kropp och så vända på nytt
längtande, fast för oss osynliga ögon mot det stora
valvet, det oändliga, därifrån sommarljuset och de
svala regnen komma. Jag vill berätta om hur det
var där långt inne i skogen när Yxsjö-Anders dog,
och hur det var innan han dog och hur han tänkte
och kände, hur han drömde innan hans medvetande
drunknade i det som vi kalla evig natt, därför att
vi ingenting veta om det. Om du frågar hur jag
kan veta allt det som jag ämnar berätta så svarar
jag: jag har drömt en del, jag har upplevat en del,
jag har forskat ut en del och resten har jag hört av
de murkna stockarna i stugan, av det multnade
timret kring den väggfasta sängen, av tunnor och lårar
och grytor och bohag, som han hållit i sina
arbetarehänder, av yxor och liar, som han slipat och
arbetat med. Å, säg inte att jag ej kan veta det — om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
