Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Bikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
ifråga om att ropa på djävulen, i stället för Gud.
Men i grund och botten lika oduglig — — —
Jag såg stadigt på gubben, jag kände på mig vad
han ville.
Då hände något besynnerligt: den gamle föll ihop
som en trasa, svimmade och ramlade huvudstupa av
stolen ned på golvet. Jag ringde. Min hustru var
för närvarande sjuk och låg på sanatorium för sina
nerver, endast köksan och gårdsdrängen funnos i
huset, och med deras hjälp fick jag honom lagd på
en soffa. Han vaknade till nästan omedelbart,
kravlade sig upp och linkade i väg till dörren och gick
sin väg ut i natten utan ett ord.
Nu försökte jag intala mig att den gamle på
sista tiden blivit — kanske han alltid varit det —
sinnesrubbad, och att hans ärende icke haft någon
sådan bekännelse till mål som jag trott. Emellertid
hann jag inte göra några förfrågningar, ty redan;
nästa dag kom han igen. Nu var han mera talför,
och nu bekände han vad han gjort i sin ungdom, för
trettio år sedan. I stället för att svimma brast han
i gråt och i avbrutna jämrande stötar började han
sin berättelse. Under oupphörliga snyftningar
avbrutna av frågor om det var säkert att jag ej
anmälde honom hos polisen, fick han till slut fram hela
historien. Och när han slutat satt han tyst och
stilla och stel, och liksom sög sig fast vid mig med
blicken, ropade på hjälp med ögonen och de
vridande, oroliga fötterna och händerna.
Aldrig har min känsla av ovärdighet varit större än
nu. Här satt han och väntade att få höra mig säga
någonting i Guds namn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
