Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Det vinglade i hjärnan på Torsten och
handbakarna kändes först duvna och strax därpå heta.
Dragspelsskrålet från dansbanan böljade hit ut i
skogen i långa, jämrande rytmer och stampet
däruppifrån ekade. Laget söp en omgång till och
Torsten ville inte vara sämre än de andra: han drack
idiotiskt och besinningslöst, ty nu gällde det bara
en sak, att bli full. Man var inte man förr — det
där med flickorna fick komma så småningom, men
att få höra kamraterna om en vecka säga så här:
— Då på annandan, Torsten, då va du allt säker i
blodet! Det var själva inseglet på hela den stora
omvandlingen från pojke till man.
Han kände sig så småningom matt och yr och
satte sig ned i det fuktiga gräset. Det var som
om han inte riktigt kunde göra klart för sig vad han
nu skulle ta sig till. Himmelen och den unga
tallskogen förekommo honom så rörliga och så
främmande. Kamraterna skrattade och stojade och ville
bjuda honom dricka mer, men han bara bölade
och skakade på huvudet. De skrattade och ruskade
honom, men hans huvud var så underligt. Ett
ögonblick blev han rädd, fruktansvärt rädd att han skulle
dö, men en dov instinkt sade honom att hålla sig
tyst.
— Gå ni till banan, mumlade han, och sedan föll
han ihop. Han låg som en trasa med huvudet mot
en tuva, blåblek med gapande mun och halvknutna
händer, och han andades i korta, häftiga drag som
om han druckit den råa vårluften med samma iver
som nyss brännvinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
