Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
och händer som en smältsmed. Han stammade
förfärligt men såg fredlig ut, men var kvick och vig.
På mindre än en timme hade han prövat sina krafter
på alla kamraterna utom Torsten, och plockat dem i
dikena, men på ett visst lustigt och godmodigt sätt,
i känslan av absolut överlägsenhet. Nu voro de alla
träckiga och nersmetade och en hade skrapat sig
på hakan, men ingen opponerade sig. Det var en
tyst och allmän mening att långa Mats var kungen
i vandringslaget, och man gjorde bara då och då en
liten opposition för att undersöka om han bibehöll
denna sin ställning. Men Klas såg lömsk och lurande
ut, fast han teg och gned sin skrapade kind. Han
tänkte alltid på hämnd, men orkade aldrig utföra
någon plan. Men det såg ut som om han menat:
en får se längre fram!
Långa Mats förvånade hela laget när han slutligen,
helt nära kyrkbyn, tog fram en salongspistol ur
byxfickan och siktade på än den ena, än den andra med
orden: Nu-n-n-n-nu-u ä-ä dä bä- bä- bä-st hå-håller
er ty-ty-ty-ty-sssta, erra fi-fi-finn-satar! Men han
sköt inte, han bara grinade som en varg och
stoppade ner reliken igen. Hans anseende var med
detta nästan ofattbart i stigande. Med knytnävarna
nerkörda i byxfickorna tog han ut långa och säkra
steg så att galoscherna — de enda galoscherna i
laget — tjaskade mot gruset, och just som truppen
marscherade över bron vid prästgården sjöng han
med överlägsen bravur: :
Tänk när som gräset började gro på marken,
steg Noak ur den ham ti di ralla arken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
