Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TI
vi skiljas i lugn, men om du kan avsluta saken,
så är allt väl.
Förvirrad, slagen och krossad likt en varelse som
reser sig ur spillrorna av en tågsammanstötning och
ännu ej vet om livet är i behåll, reste hon sig upp
och slog armarna om hans hals. — Du har räddat
mig — du har räddat mig! viskade hon.
En stund senare, då de sutto i rökrummet helt
nära varandra, ännu en smula medtagna av
skakningen, frågade hon om det då var alldeles säkert
att han aldrig varit henne otrogen. Hon hade hört
rykten...
En sällsam smärta for stingande genom hans
kropp, ett brinnande behov att vara sann, att känna
sig ärlig, andligen rentvättad, höll på att få makt
med honom. Han kände sig vackla. Men så ryste
han omärkligt, och i det han liksom stirrade ner
i en avgrund vars botten han ej kunde skönja,
svarade han med fast röst:
— Aldrig, aldrig, lilla Elsa!
Men på natten när han sent gick från hennes rum
till sitt, stannade han mot vanan framför spegeln,
stirrade på sig själv och bet ihop tänderna. När
han lagt sig borrade han ner ansiktet bland kuddarna
och önskade att han kunnat gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
