- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
60

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - En orgelbyggares saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

orgel — ens liv blir ostämt, den ena stämman svarar
inte mot den andra, sjunger inte med den andra mer.
Och jag var själv kanske litet ostämd, jag hörde
far min spela fiol och det gick mig i blodet — och
så vart jag inte rätt instämd i det dagliga livet, och
jag drömde och drack och drömde tills alla talade ont.
Vad hörde jag väl på dem! Jag ville göra psalmer
och sång av de stora träden som susade i skogen
och av det heta och oroliga som var i mitt innersta.
Hela skogen med alla dess sägner ville jag flytta
in på mitt loft — och så skar jag skogens trä till
orgelpipor och tog fårens skinn till blåsbälgar under
piporna. Alla sade: si den galningen, som
vansköter åkrarna och bygger orglar. Ja, inte passade
jag till storbonde och nog var det si och så med
jorden, men nog har jag arbetat på åkern i min
svett och — ja, så på sommaren vart orgeln färdig,
jag lade sista hand vid den just som göken fått syn
på första höhässjan och slutat ropa, och jag hällde
brännvin i min farfars silverskål och ställde den
på bordet bredvid psalmboken i min kammare, och
det led mot middagen och jag kände det som en
högtid och jag satt och famlade över tangenterna
och greps av glädje och sjöng en psalm. Det var då
jag kände mig ha nått ett mål, jag skulle nu få kraft
att bli en nyttig människa. Och bara jag fått höra
sången ur alla mina träpipor, då skulle jag bli ung
och gå ut och gräva i jorden.

Jag tänkte, allt det som jag gått och hört och sett
i skogen och på sjön, alla de underliga vårnätternas
ljus, all min egen förunderliga längtan och oro, det
har jag nu samlat hit in, här stå de, alla de djupa,
höga och sorgsna och glada tonerna och vänta på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free