- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
58

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - En orgelbyggares saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

den — ja, när jag lyssnade till de gamla pipornas
dävna mummelmummel inuti den höga furulådan
hade jag Gabrielssons berättelse liksom i ett bakhåll,
även den mumlade dovt och levde och rörde sig i
mitt hjärta, och så kom det sig att jag, när det var
lidet långt på natten och skuggor höljde mina
händer och ögon att jag såg Jon Anderssons resliga
gestalt — ibland hörde jag honom endast, det var
han som sjöng och mumlade och bad böner i orgelns
innandöme av trä som han skurit med sina seniga
händer, i tålamod och i kärlek.

Å, dessa pipor hade mycket underliga ljud,
somliga spelade flöjt och andra fiol och djupt nere i
djupen för vänstra handen skorrade ibland en
brännvinsbas, men även den var en sällsamt mänsklig
röst, så att jag ibland ryckte till och trodde att
orgeln var ett levande väsen. Det fanns
begravningspsalmer och brusten lycka och många synder
därnere under vänstra handens benbelagda
tangenter, det steg upp röster ur de gamla släkternas
gravar, det surrade av spinnrockar och bråkade lin och
vävde och sjöng visor och höll bröllop och sorlade av
vardagens yxhugg i skogen och av forsande åar och
kvarnar som malde, sågar som skuro timret till
bräder för vårflodens yra fall — men högst upp var det
helgdag och fågelsång om våren i skogen och gökar
som ropade i ångan kring tjärnarnas stränder. Där
hoppade laxöring i smala bäckar mellan sälgsnåren
och åror plaskade och mjärdar drogos upp i solen
och gnistrade som korgar fulla av nytvättade
silverskedar. Men de tunga basarna förvandlades ibland
till åska. Jag hörde det så väl och allt vad jag
säger är sanning. All jorden darrade för de dånande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free