Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I Midsommarlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
skrattade. Alla vårens blommor funnos här. —
Alltid barn, alltid barn! sjöngo gula och vita sippor
och violer, och svalört och eldsgräs svarade: alltid
barn! Och han frågade: skall han alltid vara liten
och ha gula lockar och rosenkinder och tro på Gud?
Och smörblommor och backrinkor och kummin
svarade: alltid liten och tro på Gud! Då grät
mannen av glädje. Han tyckte att han såg en
dörr i en bergvägg, och han släpade gossen med
sig dit in. Där var en stor källare vars valv var
gammalt och vittrat och fullt av Sankte Pers
nycklar och mörkröda violer och hallon. Och där var
två stenbäddar i rummet, och han lade ned det
trötta barnet på en av dem och lade sig själv på
den andra och de dogo där och kallnade och stodo
upp ifrån sina egna kroppar och sågo på dem: —
Nu skola vi ej åldras mer, sade han. Och de gingo
ut för att tala med blommorna.
Men ingen av allt folket i Midsommarlandet kände
dem mer. De talade till slån och törne, men de
hörde dem ej. Olvonbusken nickade för sig själv
i drömmar, han visste ej av dem. Try och benved
skrattade ej mer åt dem i den glädjeströmmande
solen, och de kunde ej känna deras doft. Ingen
ville kännas vid dem mer — livet var dem
främmande, Då grät gossen och sade: jag vill bort
från Midsommarlandet!
Mannen vaknade. Gud ske lov att det bara var
en dröm! Mitt emot honom satt barnet och
speglade sig i källan. — Han måste till livet — sade
han. Nu förstår jag! Det vore värre än döden att
alltid vara barn! Låt oss nu gå och uppsöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
