- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
14

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Den hemlighetsfulla sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

måste sluta mina ögon. Jag visste icke hur det var
fatt med mig, jag tänkte om och om igen på det
som Filippus sagt och undrade i vilken mån han och
jag tänkt på samma sak. Gud i himmelen, han kunde
ju ha menat någonting som jag ej hade en aning
om, och barnslig som han var kunde han ha syftat
på något som vore alldeles betydelselöst. Men om
han nu menat detsamma som jag — ja, om han
menat! Vad ville jag då med den saken, jag som
icke kunde hysa kärlek till Leonora, utan blott
medlidande. Åh, jag var ju alldeles likgiltig för allt
sådant, jag hade haft kärlek i överflöd, och sedan
min lilla Marie övergav mig kände jag endast kall
överlägsenhet. Jag var trettiofem år, jag hade haft
min stormiga tid, kamraterna kallade mig cyniker.
Om jag ändå kunde låta bli att grubbla över
huruvida Leonora kände sig lycklig eller olycklig! Men
det var väl bara en viss nyfikenhet, mannen är ju
sådan att han solar sig i minnet av den sista
kvinnans trånande hyllning. Det var högfärden,
erövrarens högfärd. Ah, om jag ändå kunde rensa ut
sådant skräp ur mitt hjärta och tänka stort! Stort
som Filippus. Om jag bara kunnat tala rent ut
med Filippus och fråga honom till råds? Men
nej — vad tänker jag på? Om vad då? Vad vill
jag veta? Jag vill veta om Leonora är lycklig eller
olycklig, om hon tänker på — — — men nej, jag
vill icke veta det, ty det angår icke mig. Men solen
här på kontoret är outhärdlig, och just nu frågar
chefen om jag önskar vila — han tycker jag ser så
trött ut. Han föreslår mig ledigt en dag, jag skulle
ju kunna gå ned till havet — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free