Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Flaggfrågan i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
ADOLF HEDIftf
M. Brakel deklamerade på riddarhuset, att unionsmärket
i flaggan, »detta virrvarrr af färger», vore den »största
och viktigaste» af Sveriges många »eftergifter» för Norges
anspråk. »Den gäller vår flagga, och vår flagga är för
oss en helig egendom, ty hon är sinnebilden af våra strider,
ansträngningar, segrar och mannamod. De färger, som
blåsa i henne, återspegla svenska nationens ära, och inga
andra färger än de, i hvilka vår tapperhet med blod
inskrefs, kunna öfver hafven förkunna den.» —
Naturligtvis, det behöfver knappt tilläggas, visste talaren icke hvad
den af honom åberopade § 111 i Norges grundlag
innehåller. Ja, äfven ekonomiutskottet klagade och beklagade,
att »Sveriges urgamla flagga, genom ärorika minnen både
från segerns och motgångens dagar dyrbar för svenska
folket, erhållit en för densamma främmande tillsats».
Det var efter sådana utgjutelser Björnstjerne Björnson
skref sitt svar till talarne på svenska riddarhuset:
Har du hört, hvad Svensken siger,
unge norske Månd?
Svensken siger, att det röde
i vort norske Flag,
det, som rant, da Magnus döde,
det, som ler idag,
det, som over Halden bælted,
det, som over Adler vælted,
det kan Svenskens gule-blå
uden Skam ej bære paa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>