Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Unionspolitik
- I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
585
ligt befästa! Man skulle tilltro sig att påstå, att det som
i ett visst ögonblick blef resultatet af de styrandes
feghet, egennytta eller kortsynthet eller af deras anspråk på
att genomskåda ali framtid och skrifva lag för den —
att det skall vara förbindande lag för ännu ofödda
släktled, för dem som efter hundra åt utgöra nationen, för
deras omdöme om rätt och heder och plikt, om välfärd
och lycka! I hvilken religion, i hvilken moral, i hvilken
rätt hämtar man då stödet för denna stupida och öfver
allt mått oförsynta lära om ett gigantiskt,
världsomfattande och evigt folkservitut, som binder ali eftervärld i
träldom under det, som aftalades på kung Orres eller
kung Pharamonds tid?
*
Vi ha redan påmint om konungens af Preussen
trontal vid nordtyska parlamentets öppnande den 14 februari
1870. »Bland regeringarna som bland folken i
nutidsvärlden», sade han, »är den öfvertygelsen stadd i
segrande framgång, att hvarje politiskt samhälle har till rätt
och plikt att oafhängigt vårda välfärd, frihet och rättvisa
i sitt eget hus, och att hvarje lands försvarskraft är kallad
blott till skydd för egna, ej till inkräktning å andras
oafhängighet.»
Om detta är en otvetydig fördömelse af inblandning
i andras angelägenheter, af interventionskrig, så är
fördömelsen af eröfringskrig ej mindre otvetydig i Holtzendorffs
ord, att »hvarje krig, som företages i eröfringsändamål,
är klandervärd t, är ett mot mänskligheten föröfvadt brott,
som bör brännmärkas i historien» (The right of conquest,
Berlin 1872). Den namnkunnige rättslärde, som vid detta
tillfälle hade att försvara anekteringen till Tyskland af
Elsas-Lothringen, gjorde här gällande att förhållandet är
ett annat, när den orättfärdigt utmanade och anfallne,
som dragit svärdet till själfüörsvar och öfvervunnit
angriparen, fordrar en landafträdelse såsom skadestånd eller
till trygghet för framtiden.
Omedelbart efter det fransk-tyska kriget hade
Rolin-Jacquemyns, ledaren af Revue du droit internationell, utvecklat
en i väsentliga punkter enahanda åsikt. Hvarje orättvist
angrepp är ett brott. Med ett orättvist angrepp torde
han mena hvarje krig, som icke är blott till formen ett
anfallskrig, då den utmanade och veterligt hotade föredrager
att förekomma, för att ej låta sig förekommas. För ett
anfallskrig utan anledning af utmaning, hot och verklig
fara finnes ej någon ursäkt. Ett sådant missbruk, om än
gynnadt af segerlyckan, grundlägger ej någon eröfringsrätt •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:30:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adhedin/0595.html
