Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
ADOLF HEDIftf
kostnaderna för en särskild representation i utlandet jämte
en bevakning af hundra mils gräns blefve i alla händelser
fördubblade.»
Blott i förbigående erinra vi, att den ökade kostnaden
för vår diplomati är ett ytterst svagt och tarfligt, ja,
alldeles betydelselöst skäl för unionen och att det vore allt
för illa beställdt med denna förening mellan två
närsläktade folk och två naboriken, om öfriga grunder vore
så litet hållbara, att man behöfde råka i frestelse att
skenbart förstärka dem genom att till dem addera några
hundratusen kronors tillökning å en budget som närmar sig ett
hundratal millioner — oafsedt att vår tredje hufvudtitel
också tål ej obetydliga indragningar till någon motvikt
mot den förutsatta ökningen. Men den hufvudsakliga
anmärkning, till hvilken de ur frih. De Gers artikel anförda
orden om frivillig upplösning gifva anledning, är att hans
betraktelser utgöra allmänna skäl mot upplösning af
unionen, icke särskilda skäl mot just den frivilliga upplösningen.
Det är för oss alldeles ofattligt, att frih. De Geer ej själf
insåg detta, när han började diskutera det andra s. k.
sättet att afklippa stridigheten. Låt oss därför med
hvarandra jämföra de två serier af motiv, som friherren
andrager och af hvilka den ena skall under alla
förhållanden gälla mot den frivilliga upplösningen, men den andra
blott tills vidare mot krigsenventualiteten.
Under det att af den frivilliga upplösningan skulle
följa »obotlig skada för framtiden», nämligen dels en
genom splittringen minskad motståndskraft mot öfverlägsna
fiender, helst om det ena riket öppet eller hemligt blefve
det andras fiende, dels äfven i djupaste fred hämmad
»utveckling» samt ökade kostnader för diplomati och
gränsbevakning, så skulle visserligen ett krig medföra »oerhörda
kostnader» och efter segern, nödga oss att »en längre tid
hålla besättningar i Norge och en större styrka på
krigsfot», hvilket lär »kosta pengar», hvarförutom vi hade att
påräkna ett »outplånligt hat», som skulle förmå
norrmännen att »söka första tillfälle att hämnas och göra
gemensam sak med våra fiender»; men då icke dess mindre
nödvändigheten att anfalla Norge medgifves såsom en
framtida eventualitet, lär däraf få slutas, att kriget ej skall
medföra »obotlig skada», ty i sådant fall och på sådan
grund skulle frih. De Geer naturligtvis ha förkastat och
fördömt det alternativet lika ovillkorligt som han förkastar
och fördömer det förstnämnda.
Hvilken underlig tankegång denna, att bolagsmän,
som skiljas åt genom vänlig öfverenskommelse, skola däraf
lida obotlig skada, medan detta ej inträffar, om de år
efter år använda ali kraft och alla tillgångar på att skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
