Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA RIKSRÄTTSSTRIDEN
535
som förklarar, att en ändring af densamma blir gällande
grundlag, endast under villkor att den af konungen
stadfästes? Fåfängt letar man, från dess § 1 till dess § 112,
efter en sådan föreskrift. Detta är belt enkelt ett
faktum, som ej kullstörtas ens af den mest »orubbliga
öfvertygelse».
Grundlagens sista paragraf lyder så:
»Visar erfarenheten, att någon del af denna
konungariket Norges grundlag bör förändras, skall förslag därom
framläggas på första lagtima storting efter ett nytt val och
kungöras genom tryck. Men det tillkommer först ett af
de lagtima stortingen efter nästa val att bestämma, om
den föreslagna förändringen bör äga rum eller ej. Dock
må sådan förändring aldrig motsäga denna grundlags
principer, utan allenast angå modifikationer i enstaka
bestämmelser, som icke förändra denna konstitutions anda,
och böra två tredjedelar af stortinget vara ense om sådan
förändring.»
Detta är allt hvad grundlagen säger om
grundlagsförändring. leke ett ord innehåller paragrafen om något
konungens absoluta veto. Men kanske finnes på något
annat ställe i grundlagen något stadgande af innehåll att
konungen i allmänhet har ett absolut veto? Hittills har
man ej veterligen lyckats påvisa något sådant stadgande.
Det är således genom juridisk tolkning och uttydning
man vill ådagalägga, göra troligt och antagligt, att
verkligen ett absolut veto finnes i norska grundlagen åt
konungen medgifvet. Det mest storartadt anlagda
försöket i denna väg är juridiska fakultetens betänkande af
den 23 mars 1881. Detta betänkande med sina bilagor
utgör ett arbete om 163 tvåspaltiga kvartsidor. En
grundsats, som i vår regeringsform finnes uttalad på två
rader, enkelt och klart så att ett barn kan fatta den, den
vill man genom anlitande af lagtolkningskonstens — vi
hade så när sagt: den juridiska sportens — alla resurser,
bevisa in, tolka in, reducera in i Norges grundlag, och
därtill behöfver man använda nära nog en foliant! Vi
bedja knappt om ursäkt därför att vi våga säga, att detta
förekommer oss hardt när komiskt. Visst kunna
detalj-spörsmål vid en grundlags tillämpning blifva omtvistade,
det neka vi ej. Men huru tänka oss en grundlag skrifven
af kloka människor så, att det icke står till för mängden
af det folk, hvars grundlag den är, att ur densamma
inhämta dess hufvudpunkter, och att man måste ägna sig
åt studiet af ett juridiskt bibliotek för att komma under
fund med en enda af dessa hufvudpunkter?
Men — svarar man — det är ju högeligen intelligenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
