Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet
- »Religionsbrottem inför höglofliga lagutskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»RELIGIONSBROTTEN» INFÖR HÖGLOFLIGA LAGUTSKOTTET 479
taget, nämligen att man framför sådana partiella reformer,
som nu äro föreslagna i strafflagen (och tryckfrihetslagen),
alltför gärna kan af bida det snart väntade fullständiga
revisionsförslaget.
*
Det är svårt att icke skrifva en satir, när man ser
en regering och en folkrepresentation syssla med dylika
futtigheter, undanskjutande de strafflagsreformer, om
hvilkas trängande nödvändighet de likväl sedan åratal
oupphörligt erinrats genom straffdomar, som röja det mest
upprörande missförhållande mellan brott och straff, t. ex. denna
för några dagar sedan spelade parodi på lag och rätt, att
en tjänsteman, genom hvars vållande en person fått sitta
häktad i två månader efter det han bort frigifvas, dömes
till — 50 kronors böter!
Och slutligen hela denna lagstiftning om religionsbrott,
som nu i vissa vederbörandes ögon fått ett sådant intresse,
att de för dess skull kasta sina egna lagstiftningsprinciper
öfver bord, den har sin hemortsrätt i ett annat tidehvarf
än vårt. För att uppdaga dess rätta grund, måste vi
flytta oss långt tillbaka i tiden, till den tid, då man, för
att köpa sig allehanda slags förmåner i denna världen och
saligheten i den tillkommande, ansåg alla medel berättigade
för att skydda hvad man behagade kalla Guds intressen.
Från den tidén och det föreställningssättet — hvilket vi
ej trodde vara våra nutida lagstiftares — härröra ännu
bestående kvarlefvor af den kyrkliga protektionismens
blodiga kodex. Erinrom oss ett par lysande exempel!
Ludvig XIV:s älskarinna, madame de Maintenon, stal sina
protestantiska anhörigas barn för att påtvinga dem
katolicismen och med hvarje omvänd öka den meritlista, hon
skulle framlägga på den yttersta dagen. Hon dref sin
kunglige älskare att upphäfva ediktet i Nantes, att genom
sina dragonader omvända, att med egendomskonfiskation,
galärerna, döden straffa protestanterna. För detta nit
påräknades valuta här nere och där uppe. Men den Gud,
som aldrig varit några dogm-kyrkors Gud, låtsade ej om
det kontrakt, man trott sig afsluta äfven i hans namn.
Det gick illa, åtminstone här på jorden, för Solkonungen,
hvilket han icke kunde begripa annorlunda än som ett
kontraktsbrott och en otacksamhet å Guds sida. När
konung Ludvigs oskicklige gunstling Villeroi förlorade
slaget vid Ramillies 1706, blef konungen lika förbittrad
som förvånad, och gaf sina känslor luft i dessa ord:
»Gud har således glömt allt hvad jag gjort för honom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:30:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adhedin/0489.html
