Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Kommunalisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNALISERING
391
gifves knappt ett mera slående exempel på, till huru hög
grad tanklösheten kan med framgång anlitas i dylika
mål: en affär sådan som det Stockholmska
spårvägsbolagets är ju icke en privatindustri i ordets normala betydelse.
Lars Johan Hierta fällde en gång det yttrandet, att
det är en väsentlig skillnad därutinnan mellan
ämbetsmannen å ena, den private näringsidkaren å andra sidan,
att den senare måste själf uppsöka och göra sig bekant
med sitt arbetsfält, medan detta, tjänsten med den
reglementerade plikten, ligger där uppmätt, till alla sina delar
kändt. — Enhvar senterar strax, hur detta kan vidare
utföras i motsättningar, som utvisa trygghet, frihet från
risk för den förre, medan den senare icke alltid skyddas
ens af en hög teknisk och affärsskicklighet i förening
med oaflåtlig vakenhet och oförtruten ansträngning
mot ruinerande verkningar, oförskyllda och oförvållade,
t. ex. af krigsfara, af en tariff ref orm i ett annat land, af
en uppfinning, som omkastar produktions- eller
afsättnings-villkor. Härmed jämföre man nu ett med koncession
under lång tid utrustadt, genom sitt monopol mot hvarje
konkurrens tryggadt bolag, hvars åligganden mot sina
nödtvungna kunder äro reducerade till det minsta möjliga,
som ansetts kunna tjäna till förevändning för upplåtelsen,
medan den betalning, som koncessionären berättigats att
upptaga af allmänheten, är uppdrifven till sådana maxima,
hvilkas ernående genom beskattning för det allmännas skull
är berättigadt, när det allmännas välfärd det kräfver; —
så får det väl medgifvas vara ett nonsens att kalla den
verksamhet (med bolagets riktande till enda mål), som
på grund af en sådan koncession bedrifves, för en privat
industri, hvilkens företräden, verkliga och förmenta, kunna
bedömas i jämförelse med kommunal industriutöfning. Det
förra ledet i jämförelsen är nämligen himmelsvidt skild
från den verkliga privatindustriens såväl förutsättningar af
personlig kapacitet som den alltid tänkbara risken, hvilken
under ett privilegium sådant som Stockholms
spårvägsbolags ej ens är tänkbar såsom föranledd af andra orsaker
än alldeles själfförvållade.
Ur diskussionen bör således förvisas hvarje försök
att där introducera talet om »privatindustris
öfverlägsenhet öfver statsindustri» (eller kommunalindustri), enär
denna locus communis, äfven om den är sann i denna
sin ordalydelse, icke har anspråk på att gälla en
privilegierad affär. Därför är det en exakt karakteristik af
utgångspunkten för den numera ej från vår samtids
dagordning afskrifbara frågan, som vi läsa i följande något
tunga rader af italienske deputeraden Pietro Bertolini
(Nuova Antologia 16 november 1902):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
