Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas lika behörighet - »Vingklippningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VingkLippningen»
231
skola läsa den rätt, sade han. Ja, men för att läsa den
rätt böra vi gå i en annan skola än hans. Jag erinrar
om att det riksdagens utskott, för hvilket han under
någon tid var ordförande, har under hans ledning en gång
till riksdagen aflåtit ett betänkande af den beskaffenhet,
att till en sådan grundlagsvidrighet — det vågar jag
försäkra — har aldrig något utskott hvarken förr eller senare
efter 1809 gjort sig skyldigt.
Herr talman! Jag kastar en blick tillbaka på ett
antal år från denna dag till den vackra vårdag 1889, då
jag fick träda in i denna kammare vid en uppkommen
ledighet efter en af »de 22» och lyckligtvis fick mitt huld
och skydd hos ärade kamrater på stockholmslänsbänken.
Hvad som då först mötte mig här, var — munkorgslagen.
Man glömmer icke lätt en sådan dag. Sedan dess har
jag här i kammaren räknat flere mulna än ljusa dagar,
men visst är, att ingen af dessa mulna dagar gifvit mig
ett sådant intryck, som den innevarande dagen, af den
styrka, med hvilken reaktionen rufvar öfver vårt land.
Hvadan kommer det sig då, herr talman, att vi sedan
ett antal år befinna oss midt uppe i en politisk reaktion?
Eller med andra ord, har statsverksamheten fullföljts i
en sådan riktning, att folkopinionen slutligen behöft
reagera mot den? Har väl under den tid, som gått till
ända, sedan riksstånden beslöto den nya riksdagsordningen,
landet flämtat och skälft under högtrycket af hvarandra
jagande, brådstörtade förändringar, som folkmeningen icke
varit förberedd på, som den icke kunnat följa med och
som den antingen icke alis eller blott med den största
svårighet kunnat vänja sig vid? Har således denna
reaktion sin förutsättning, sitt berättigande och sin förklaring
i en hejdlös, blindt framåtrusande aktion? Har detta varit
karaktären af Sveriges inre historia sedan midten af
60-talet? Jag kan icke föreställa mig, att ens någon af dem,
som med de bittraste känslor af saknad blicka tillbaka
till tiden omkring eller före midten af detta århundrade,
kan så bedöma den tidrymd, som förflutit sedan
decemberdagarne 1865. Den politiska rösträtten är 1894 oförändrad,
sådan den af k. m:t föreslogs 1863. Orubbade i allt hvad
som gifver dem en politisk betydelse äro de ännu något
äldre bestämmelserna om den kommunala rösträtten på
landet. Har måhända lagreformarbetet så ilat framom
opinion och sed, att dessa slutligen rest sig mot en
hänsynslös nyhetslusta? Eller har den svenska
representationen våldsamt handterat det historiska bandet mellan
stat och kyrka? Hafva prästprivilegier och
kyrkomötesveto visat sig vanmäktiga att skydda detta land mot
anlopp, inspirerade af abstrakt teoretiska principer under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
