Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Den verkställande makten och den dömande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ADOLF HEDIftf
skipningens allra högsta instans, huru skulle icke då
k. m:t hafva funnit sig uppfordrad att, om
kommando-målsparagrafen i vår regeringsform verkligen tilldelat
k. m:t någon domsmakt, då äfven söka få bort en
bestämmelse, som stode i en så uppenbar strid emot
såväl bokstafven som andan af vår regeringsform? Men
hvarför framställde då icke k. m:t ett sådant
förslag? Naturligtvis därför, att k. m:t icke drömde om,
att han uti 15 § regeringsformen skulle blifvit
likställd med dem, som i första instans fälla en militärisk
disciplinär dom, hvilken — om man tilltror sig att på
samma gång åberopa den militära straffrätten — ju skall
få åtföljas af besvär i högre instans. Ja, absurditeten
är i själfva verket här så stor, att, när man börjar tala
om konsekvenserna af detta antagande, att 15 §
regeringsformen skulle jämte hvad den innehåller äfven
innehålla något annat, som icke står att läsa där, man är
färdig att känna tanken svindla, såsom man fysiskt
svindlar vid att se ned i en afgrund. Denna § 15
med-ju regler, bedröfligt svaga, obestämda, mångtydiga regler
delar för utöfvandet af k. m:ts verkställande makt
beträffande den grupp af ärenden, som kallas
kommandomål, men i paragrafens ordalag finnes ingenting, som
antyder, att den därjämte skulle åt k. m:t gifva en
straffrätt. Hur kan man för öfrigt falla på den idén, att
grundlagsstiftarne mellan en serie af bestämmelser, som
handla om den verkställande makten och formerna för
densammas utöfning, och före en ny serie af
bestämmelser, som handla om domsrättens utöfning i högsta instans,
skulle hafva inskjutit en sådan hybrid paragraf, som skulle
åt k. m:t förläna i dessa s. k. kommandomål en
vidsträcktare och en mera okontrollerad exekutiv makt än
beträffande några andra regeringsärenden, och därjämte
hafva i strid med de följande paragraferna, som tala om,
att konungens domsrätt utöfvas af högsta domstolen,
genom denna paragraf förlänat honom en domsrätt, utan
att detta finnes med ett enda ord där uttryckt ? Tvärt
om äro ju ordalagen i paragrafen sådana, att de — om
det nu behöfdes — alldeles motsäga ett sådant antagande.
Det heter ju där bland annat, att, om föredraganden
finner konungens tillämnade företag vara af en vådlig
riktning eller omfattning eller vara grundade på ovissa
eller otillräckliga medel att dem utföra, han skall tillstyrka
konungen att kalla, till ett krigsråd däröfver, tvenne eller
flere af de närvarande högre militära ämbetsmännen.
Huru äfventyrligt man nu än må finna det vara att ålägga
ett disciplinstraff — låt vara, att det gäller en amiral —
skulle det dock vara en underlig innanläsningskonst, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
