Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Ministerstyrelse utan ministeriell ansvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ADOLF HEDIftf
format sitt svar på det sättet, att han ingenting känner
om saken och således ingenting vidare kan svara, endast
härmed förklara på heder och samvete, att hvad jag
uppgifvit är sant och att, om regeringen eller någon dess
ledamot skulle vilja bestrida, våga att bestrida, att hvad
jag sagt är sant, eller om regeringen eller någon dess
ledamot skulle finna sig förnärmad utaf hvad jag
uppgifvit, det då ju alltid återstår den utväg, som anvisas i
110 § regeringsformen, nämligen att begära kammarens
tillåtelse att ställa mig under åtal inför rätta, i hvilket
fall jag naturligtvis kommer att påkalla vittnesmål utaf
personer, som jag nu — kammaren lärer lätt inse af
hvilka skäl — icke skall nämna, emedan jag icke vill
göra det utan nödtvång. Men därom må hvar och en
vara förvissad, att icke kommer jag att stanna vid hvad
som här har förefallit: en förklaring från regeringens sida,
att den icke har någon kännedom om det, som jag har
framhållit i sista punkten af min interpellation.
Jag kan icke underlåta, herr statsminister, att
till-lägga ett par ord om räckvidden utaf den fråga, som
härmed bragts å bane. Bland allt annat är detta äfven en
fråga om betydelsen af statsministerämbetet. Jag har
förut under denna riksdag i en skrift — visserligen
anonym, men ingen misstog sig på hvarifrån den kom —
påpekat, huruledes upplösningstillståndet inom regeringen
har gått längre än, så vidt mig är bekant, under någon
föregående tid, då det nu icke utöfvas, vare sig från
statsministerns eller från kollegernas sida, någon kritik öfver
hvad den enskilde departementschefen gör, då man ser,
att propositioner kunna få framkomma till riksdagen sådana
som förlidet år angående försöksmobiliseringen, eller
propositionen i år om en ändring i bestämmelserna af år
1877 om arméns pensionering — för att nu icke tala om
propositionen angående ändring i värnepliktslagen. Om
det funnes någon kontroll, utöfvad från deras sida, för
hvilka alla civila begrepp icke äro ett så rent utaf okändt
område på den medborgerliga kartan, som de
uppenbarligen äro för herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet, så skulle regeringen undgå de ingrepp uti
dess icke blott för regeringen, utan för landet själft
önskvärda prestige, som icke kunna undvikas, när sådana
missfoster-propositioner komma fram till riksdagen,
tydligen släppta fram utan den minsta granskning, utarbetade
på ett håll, där man behöfver sitta under en allvarlig
tuktomästare. Från denna synpunkt sedd, blifver denna
fråga om kontroll öfver grundlagens iakttagande från de
särskilda departementschefernas sida, så att de icke
upphäfva sig till regerande fylkeskonungar med uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
