Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Ytterön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN YTTERÖN
så mycket på att snickra trävättar och var styv som ackuschör - för på
Ytterön fanns det ingen barnmoderska. Och kapten Svalin - som inte
var mer kapten än jag, men alltid ville gå och gälla som en sjöhjälte
-i truten, vill säga, och som hyst in sig på kammaren hos skräddarens och
gick och orerade om Kina och Japan och vildsinta seglingar med stolta
skepp på Stilla oceanen. Men han fiskade tillsammans med de gamla
ogifta systrarna Mari och Kerstin Janson och hade del i några av deras
strömmingsskötar och ålryssjor. Inte var den så värst mycket
mångmiljonär. Men han var sällskaplig och livad och ingen frågade, varifrån han
egentligen kom, fast det kanske inte var så helt med hans betyger, om
han hade några.
Och Frans Länder, skomakarn! Den var det väl inte helt med heller.
Han var en liten klen kropp, en puttefnasker, som stannat i växten utom
vad huvet anbelangar, för det var onaturligt stort. Han tyckte mycket om
brännvin och när han fått några supar började han gråta och hicka fram,
att det var en olycka att han, som var av bättre folk, skulle behöva gräva
ner sig på Ytterön. Han skulle egentligen ha varit präst vid det här laget,
för han hade gått i skolan i Norrtälje - två klasser hade han varit i och
hållit på fem år med det och kunde både tyska och engelska för den
delen. Men hans far hade kommit på obestånd och satt honom i
skomakar-lära. Fadern hade varit grym och onaturlig och slagit honom och sagt att
han var lat, fast han läste så huvet kunde sprängas. Det var därför hans
huvud blivit så stort, se! Och nu var han tvungen att umgås med såna
här obildade fiskare. - Men Kristus umgicks ju med fiskare och till och
med såna busar som tullvaktmästare, brukade Matts Jansson säga, ty han
var religiös.
- Dä var andra tider då, Jansson, hickade skomakarn. Nu hade han
nog hållit sej för god!
Jag satt en dag inne hos Danielson. Det var vid midsommartiden. Jag
var intresserad av honom, ty jag hade resonemangsvis listat ut att han
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
