Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moster Margret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSTER MARGRET
- Men hennes bigarråer mognar ju mycket tidigare än våra körsbär.
Varför det, mamma?
- Därför att det är mycket varmare och vackrare och tidigare i Tjust
än här.
- Men i sommar är det ju ovanligt varmt, mamma, och kanske hennes
bigarråer har mognat ovanligt tidigt?
- Seså, gå ut och lek nu, min lille gosse, men låt bli körbärskarten. Du
kan få ont i magen.
- Inte! Dom har nästan kärnor, åtminstone snart, mamma!
- Nu låter du bli karten, det kommer vi överens om. Och om du är
riktigt snäll, så kanske det inte dröjer så förskräckligt länge, innan vi
reser till moster Margret. Ut och lek nu! Låt bli karten och jaga inte
Lisa-betta, stackarn!
Lisabetta var en av våra bästa värphönor, som jag brukade springa
efter tills hon utmattad lade sig ned och lät sig bäras och smekas.
Måhända åstadkom den dagliga motionen att hon ständigt höll sig i god
värpform. Hon haltade något, ty hon hade en vinter förfrusit den ena
foten, fick bo i köket i en korg och blev tamare än någon annan fågel jag
träffat. Jag tror att hon sprang bara för att roa mig. Ty hon var åldrig
och klok, under det jag var mycket ung och ovis. Jag hoppas nämligen
att läsaren vill tro att detta inte hänt på mina äldre dar.
Ovan citerade replikväxling upprepades under en följd av år mellan
min mor och mig i början av juli, då blombladen på körsbärsträden
lämnat plats för de gröna karten. Och ännu kan jag knappast se ett
körsbär utan att ägna ett ögonblicks tanke åt moster Margret, som jag älskade.
Vem var nu denna underbara moster Margret?
När jag i dag frambesvärjer det snart 50-åriga minnet, ser jag en liten
grå stuga på en bergklint i det vackra Södra Tjust. Nedanför glittrar en
sjö i solsken - skogklädda höjder blåna - landskapets linjer bölja. Och
doften är lavendel blandad med något av honungskaka. Jag ser stora
röda pioner, tjärblommor och liljekonvaljer och hör surr av insekter -
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
