- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
211

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Abrahamssons återkomst till Evangelium. Flyttning till Helighet. Evangelists slut.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det, så att vägen var gyttjig och slipprig. Det började
ock mörkna. O, den olyckl ige mannen! Huru skulle han
bära sig åt? Han ansträngde sina yttersta krafter, så
att lian varje ögonblick var nära att digna. Till slut
gick han vilse. ITan måste stanna. Hans hustru brast i
förtvivlans gråt. Hans eget hjärta var alldeles för
beklämt för att kunna gråta.

Nu hade den arme mannen snart varit alldeles
förlorad, om ej den tjänstvillige Nödrop just i rätta
ögonblicket kommit tillstädes. Som en blixt flög han av till
Immanuel för att omtala hela eländet. Svettig och
flämtande av matthet rusade han in, så trasig han var, utan
att fråga sig för, men framkommen till Immanuel
orkade han ingenting säga, utan föll ned för hans fötter
under tunga suckar. Utfattig Tro, som följde honom
efter, ansattes under vägen av Tvivel, som sökte hejda
honom.

»Vart ämnar du?» frågade han.

»Till Immanuel; hindra mig icke!»

»Men besinna dig då! Den som sår i köttet, han skall
av köttet uppskära förargelse. Agarsson har själv kastat
sig i fördärv, och nu får han bära följderna av sitt
beteende.»

Tro blev likblek av förskräckelse och darrade som ett
asplöv.

»Men Immanuel har ju sagt.. .» stammade han.

»Sagt!» avbröt Tvivel, »vad? Jo, att för dem, som
en gång smakat nåden, men avfallit, ej mer någon nåd
står åter, utan endast en förskräcklig domens förbidan
och eldens nit, som skall förtära motståndarna.»

Tro stod alldeles svarslös, och Tvivel fortfor:

»Immanuel låter icke gäcka sig. Abrahamsson hade
kunnat för tid och evighet vara lycklig och salig, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free