Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Det hemliga kvarteret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej visst icke; men på grund av sanningens ord tror
jag lika fast, att även det allra största elände kan stå
under nåden, sjom jag tror, att ingen, ja icke ens den
ringaste synd, kan stå tillsammans med nåden.»
»Du är då omöjlig; aldrig kommer man någon väg med
dig.»
»Patron ska’ inte vara ledsen. Jag är bara en gammal
skröplig gumma, som man lätt slår ned. Men det är en
sak, som jag är mycket envis uti, och det är att inte släppa
nåden.»
»Ja, men nog finner du väl, att de här uslingarna
borde bli bra någon gång.»
»Käre patron, tala inte om uslingar. Det kan komma
illa efter. Vi ha inte sett slutet ännu. Jag tycker nog jag
med, att, det borde bli bättre; och jag har aldrig sett något,
som så förbryllat mig som det här. Utfattig Tro är också
villrådig. Men vad gäller ? Ilär finns inte annat råd än
att försöka hålla dem uppe med nåden.»
»Men du sade ju, att den synd är tvärt emot nåden,
som man söker att förringa ?»
»Ja visst, ty då man söker att ursäkta eller förringa
den, så söker man att försvara dess plats jämte nåden, odh
det är falskhet.»
»Nå vet du då icke, att Fördärvad och Usel just äro
av den sorten ?»
Mor Enfaldig blev orolig, ty hon anade något, hon
visste icke vad.
»Säg», frågade hon ängsligt, »vad menar patron ? Ilar
något hänt?»
»Jo, de kunna icke fördraga hälsosam lärdom och
allvarlig förmaning.»
Gumman blev ännu mer orolig, ty nu kunde hon
förstå, att Abrahamsson gjort något illa. Därför frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
