- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
104

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mor Enfaldigs anfäktelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag», fortfor hon, »jag talar om och prisar den fria
nådens kraft, och huru mycket har jag väl själv därav?»

Nu genomstormades hon av tvivel och hädiska
tankar, som ännu mer marterade henne.

»Vad skall jag då göra? Med mina synder
fördärvar jag både mig själv och andra.»

Härvid ryste hon. Hon visste icke, vart hon skulle
vända sig. Tvivel, huruvida hon skulle våga att
tillägna sig nåden, höll på att beröva henne sansen. Ja,
hon kände stundtals en leda vid hela Evangelium. I
förtvivlan reste hon sig upp och utropade med ’hemsk och
ihålig röst:

»Nå välan! om icke Immanuel vill hjälpa mig, så
kan han ju låta bli! Jag skall då i evighet vara honom
ett vittne, att han bedragit mig!»

Hon steg upp för att i ett nu göra slut på sitt
eländiga liv, men dignade och föll tillbaka på golvet. Hon
försjönk i en dvallik sömn. Själsansträngning och ångest
hade överväldigat och utmattat hennes svaga kropp.
Under sömnen fortfor samma kvidan och jämmer. Efter
en stund vaknade hon.

»Yar är jag?» utropade hon, »var är jag, vansinniga?
Vad har jag talat i min förtvivlan? Ilädelse, hädelse!»
stönade hon, och en dödsryckning genomfor hennes
lemmar. »Det är ute med mig — ute––––––med mig. Och

min lott — o ve!»

Hon mäktade icke säga mer utan återföll i sin dvala.
Därunder såg hon plågoandar omkring sig, vilka hade
belagt henne med hårda k&djor. De släpade henne ner
i en hemsk avgrund, under det de hånfullt logo åt
hennes marter. Hon sträckte under fallet ut sin matta hand
för att fatta i ett rep, som hon tyckte, att någon från
höjden sänkte ned efter henne. Men repet brast, fallet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free