- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
24

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adamssons familj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till att läsa och ’bedja. Yi äro flitiga i arbetet och söka
vår uppbyggelse vid an’dra tillfällen, så att
kapellpredikanten vid våra sammanträden gör blott en hort bön
före och efter.»

Därmed avlägsnade sig fru Beundrare, men mor
Enfaldig tänkte i sitt hjärta: »Stackars människor ! Ack, att
någon för dem läste om änkans skärv!»

Fru Adamsson hade även inrättat ett hem för
värnlösa barn och ett annat för fattiga ålderstigna änkor.
Det förra förestods av en mycket omtyckt änkefru
Barnhär, det andra stod under fru Adamssons egen ledning.
Och det var verkligen rörande att se fru Adamsson
inträda, vare sig på det ena eller andra stället. Kom hon
till de gamla, så strålade allas ögon av fröjd; inträdde
hon till de små, så voro alla fötter i rörelse, alla
hoppade omkring henne, alla ville hålla henne i klädningen,
alla ville tala med henne o. s. v. Vad mor Enfaldig sade,
brydde man sig icke om, utan, som s.agt är, »den
stackars torpare-gumman» skänkte man sitt förakt. Herr
och fru Adamsson voro komna i ropet för kristligt nit
och andligt ljus, varigenom de kunde lära och mästra
alla andra, och då var det ej möjligt, att deras anseende
skulle nedsättas av en fattig gumma, som var man
ansåg litet förvillad och förmäten, eftersom hon satte sig
upp för att mästra personer, vilha hade vida mer
förstånd, insiht, gåvor och erfarenhet än hon. För övrigt
sade mor Enfaldig icke mycket. Hon var ganska
tystlåten av sig, så att man ofta ej fick rätt reda på henne.
Men när hon yttrade något, så hörde alla på, även om
de blevo förargade och tyckte, att det var dumt, vad
hon sade. ISTär någon blev berömd eller tadlad av henne,
så tog det mer i honom, än när det skedde av andra.
Och när hon berömde någon, så tyckte han alltid, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free