Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Lefve gamla Sverge!" - Vandringsår - "Lefve gamla Sverge!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tonen och blef beskedlig. Nu underhandlade han
lågmäldt medan den andre ref upp himmel och jord och
svängde näfven. Man förstod snart, att det icke skulle
bli någon öfverenskommelse.
Jollar äro, som man vet, korta skålformiga båtar?
bäriga men ranka. Den, som kvänen regerade i vaggade
duktigt.
Ett-tu-tre sågs en fot sträckas fram. Jollen fick
en puff, och kvänen gick hufvudstupa i sjön. Det var
ingen fara. Vattnet var kanske 4 fot djupt.
Spottande kom han upp i jollen. Foten sträckte
sig blixtsnabbt fram igen. Kvänen gick ånyo till
små-flundrorna.
Han som ägde foten, sade både första och andra
gången: “lefve gamla Sverige!“
Man kunde se, huru kvänen arbetade i det grunda
och icke så rena vattnet för att komma på rätt köl.
Jag var skälfvande rädd för att han, som talat
svenska — en bred, långryggad och kortbent man — skulle
få hvad han behöfde, då kvänen nu gjorde en stor
ansats under härskri och spottande. Men förr än jag
hunnit ögna det, hörde jag en klask, och där låg
kvänen igen. Samma historia om igen några gånger.
För hvarje smäll lät det i vanlig samtalston: “lefve
gamla Sverige – nu skall du lära dig veta hut!“
Nu stod också folket så skockande tätt, att
kvänerna icke vågade rycka fram. De vände litet
tvekande och sakta till sin femböring — basrösten sist
och saktast. Men åran blef nog icke betalad.
Bragden var icke stor som bragd betraktad,
handlingen icke så vacker som handling betraktad och risken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
