Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII
skall domaren härför straffas med böter efter högre domstols
godtycke, att oförskyld förolämpning mot student kostar tjugu mark
utöfver vanlig i lag bestämd bot. Befrielse från krigstjänst är nu
ock tydligt uttalad.
Såsom lagtext torde de nya konstitutionerna stå öfver sin
företrädare, men omarbetningen har borttagit mycket af den
originalitet som utmärkte 1626 års konstitutioner, och detta gäller
såväl Innehållet som stilen. Där något gripande uttryck förekommer,
kan man nästan vara viss pä, att det är taget ur Axel Oxenstjernas
verk. Och huru riktigt det än må vara, att en lagtext icke skall
innehålla några räsonnemanger och att det skall kläda sina bud i
de tydligaste ord, saknar man dock att ej åter möta vissa uttryck
af den store kanslären som värmt läsarens hjärta. Man jämföre
t. ex. bestämmelsen rörande rektors uppsikt öfver sina kolleger i
§ 11 å sid. II med Oxenstjernas korta sats: correcturus
professoren! regulam Christi sequetur.
Då man erinrar sig att icke trettio år förflöto, innan Gustaf
II Adolfs konstitutioner fingo gifva vika for Karl Xis, kan det icke
annat än på det högsta förvåna att se de senare tvärtom
öfver-lefva regering efter regering, ja konungaätt efter konungaätt, för
att först trenne år, innan de fyllde andra århundradet af sin
tillvaro, öfvergå till att vara endast ett historiskt minne. Mycket
förklaras utan tvifvel däraf, att de länge i hufvudsak tämligen väl
svarade mot sin uppgift, och däraf att åtskilliga ändringar i
desamma under tidernas lopp vidtogos genom särskilda kungliga
bref. Men säkert torde dock vara, att de altförväl kunnat tidigare
vara i behof af den reform som slutligen kom till stånd år 1852.
Att så ej skedde vitnar förvisso om en sak, nämligen att de
betraktats med den aktning för gammal rätt och historisk häfd, som
i botten utmärker det svenska folket, där det icke låtit sig af egna
lidelser förvillas.
Förslagen till deras omarbetande hafva för öfrigt visserligen
icke först i detta århundrade framträdt. Redan i Karl XI:s dagar
var frågan före; enväldet fann kanske, i glansen af sin fulla makt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
