- Project Runeberg -  Tre berättelser /
196

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Slappt och liksom halfsofvande började han
berätta för mig om snickaren Butyga. Jag hörde på.
Sedan gick Ivan Ivanytsch ut i rummet bredvid för
att visa mig en byrå af palisanderträ, som var
märkvärdig genom sin skönhet och billighet. Jag följde
med honom. Han knackade med fingrarna på byrån
och riktade min uppmärksamhet på en kakelugn
med målningar, sådana man icke påträffar
någonstädes numera. Också på kakelugnen knackade han.
Öfver byrån och den målade kakelugnen, öfver
stolarna och de med garn och silke på stramalj sydda
taflorna i deras enkla, fula ramar låg det en prägel
af något godmodigt och odödligt. När jag påminde
mig, att alla dessa föremål stått på samma platser
och i precis samma ordning, när jag som barn kom
hit med min mor på namnsdagarna, kunde jag helt
enkelt icke tänka mig, att de någonsin skulle
upphöra att finnas till.

Jag tänkte: hvilken förfärlig skillnad mellan
Butyga och mig! Butyga, som framför allt arbetade
varaktigt och grundligt och häri såg det
hufvudsakliga, fäste sig uteslutande vid det mänskliga lifvets
längd, tänkte icke på döden och trodde antagligen
icke på möjligheten däraf. Men då jag byggde mina
järnvägs- och stenbroar, som skulle hålla i tusen år,
kunde jag aldrig frigöra mig från tanken: "Detta
kommer icke att vara länge... Detta tjänar icke
någonting till." Om en gång i tidens lopp en
skicklig konsthistoriker får syn på Butygas skåp och min
bro, så skall han säga: "Detta var tvenne i sitt slag
märkvärdiga män, — Butyga älskade människorna
och ville icke veta af tanken, att de kunna dö och
förintas, och därför hade han, då han gjorde sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free