Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Min hustru
- 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Af hela den massa bekanta, som för en
tjugufem—trettio år sedan roade sig när i huset, dansade,
åto och drucko, förälskade sig, gifte sig och tråkade
ut folk med prat om sina granna hästar och hundar,
fanns nu endast Ivan Ivanytsch Bragin kvar i lifvet.
I forna dagar var han mycket rörlig, pratsam,
högröstad och eldfängd och utmärkte sig för sin
benägenhet att gå till ytterligheter och något särskildt
uttrycksfullt i sitt ansikte, som fängslade icke endast
kvinnor, utan äfven män. Men nu hade han blifvit
gammal och grå, tjock och fet och gjorde sig icke
längre skyldig till några ytterligheter eller någon
uttrycksfullhet. Han kom dagen efter erhållandet af
mitt bref, på aftonen, just då samovaren bars in i
matsalen och Marja Gerassimovna höll på att skära
upp citronen.
"Det gläder mig att se er, käre vän," sade jag
gladt, i det jag gick emot honom. "Men ni har ju
blifvit ändå fetare!"
"Jag är icke fet, utan svullen," svarade han.
"Jag har blifvit stungen af bin."
Med förtroligheten hos en person, som själf gör
narr af sin fetma, tog han mig om lifvet med båda
armarna och lutade sitt stora, mjuka hufvud med
det i pannan tvärklippta håret mot mitt bröst, samt
brast ut i ett fnittrande gubbaktigt skratt.
"Men ni blir allt yngre och yngre!" framstötte
han, alltjämt skrattande. "Jag vet icke, hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/actreber/0151.html
