Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och nedstämd. Men som hederlig karl säger jag
dig..."
"Ser du... Du ljög, jag ljög..."
"Jag förstår... Seså, seså! Jag förstår..."
sade Peter Dmitritsch ömt, i det han satte sig på
sängkanten. "Det där andra sade du i öfverilning,
det är klart... Jag svär vid Gud, att jag älskar
dig öfver allt i världen, och då jag gifte mig med
dig, kom jag inte ett ögonblick ihåg, att du var rik.
Jag var förälskad upp öfver öronen helt enkelt...
Det bedyrar jag. Jag har aldrig lidit nöd och lärt
känna pengarnas värde, och därför kan jag icke
känna någon skillnad på din och min förmögenhet.
Det har alltid förefallit mig, som om vi voro lika
rika. Men att jag är osann i småsaker, det... det
är nog sant. Mitt lif har hittills icke hvilat på
någon riktigt allvarlig grundval, och därför har jag
inte kunnat reda mig utan smålögner. Nu plågar
det mig själf. För Guds skull, låt oss lämna detta
ämne!"
Olga Michajlovna kände åter en häftig smärta i
underlifvet och grep mannen i armen.
"Jag har så ondt, jag har så ondt..." utbrast
hon i jagande hast. "Å, jag har så ondt!"
"Fan anamma allt det här främmandet!"
brummade Peter Dmitritsch och steg upp. "Du borde
inte farit med till holmen i dag!" skrek han. "Och
jag var ett nöt, som inte hindrade dig! Herre min
skapare!"
Han ref sig förargad i hufvudet, slog ut med
handen och gick ut ur sängkammaren.
Sedan kom han in några gånger igen, satte sig
på hennes säng och sade en massa saker, än i öm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
